Åhhhhhh……….ÅLAND.

Nu äntligen var det dax………..

 

Efter påskturen började en tanke ta form. Doris och jag hade tidigare pratat om att det skulle vara trivsamt med en tur till Åland, men det hade inte blivit något av det. Nu föll det sig så att allt föll på plats. Jag hade semester och kassan var gynnsam, med andra ord…….

Tisdag den 2:a juni lämnade Greta, Hans (volvon) och vi Hedesunda med siktet inställt mot dagens etapp, Grisslehamns camping. Inte för att det var särskilt långt dit men vi tog god tid på oss. Hade bokat plats i förväg så det var bara att anmäla oss och veva stödben. Blev mycket väl mottagna och kom att trivas mycket bra. Fick en plats alldeles vid vattnet. Efter middag, så blev det en promenad i Grisslehamn i tilltagande duggregn.

 

Del av campingen fotat från marinan. Vi står till vänster vid det röda skjulet.

 

 

 

 

 

 

När vi tömde diskvattnet visade det sig att vi hade en mindre vattenläcka, men med gott humör, skämtsamma kommentarer och assisterande av hustrun var det hela fixat på ”en svinblink”. En rörkoppling som hade kommit lite fel. Mitt fel, hade inte kollat detta vid vårstädningen.

Efter en god natts sömn var det så äntligen dax att embarkera färjan.

 

    Känner oss som Jona på väg in i valfiskens buk.

 

 

 

 

 

 

 

Kändes riktigt skönt att lämna detta väder bakom oss, trodde vi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg mot Åland. Vita stugan till vänster i bild är Albert Engströms skrivarstuga

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen en första glimt av MÅLET…..Första Åländska skäret.

 

 

 

 

 

 

 

Väl framme på ”fast mark” i Berghamn på Eckerö, var det bara att styra mot campingen….. Puttes Camping vid Bomarsund i Sunds kommun.

 

 

Då vi kom före midsommar var det bara att välja plats. Härlig eftermiddags och kvällssol.

 

 

 

 

 

 

 

 

Helt ok servicehus enligt oss . Dusch för 1E.

 

 

 

 

 

 

 

 

Campinggrannar under några dagar. Mullrade fint vill jag lova.

 

 

 

 

 

Några av uthyrningsstugorna. Båthamnen och badplatsen bortåt till höger i bild.

 

 

 

 

 

 

 

Båthamnen. Till vänster utanför bild är det en bastu.

 

 

 

 

 

 

 

Jag kommer inte att räkna upp vad vi hade för oss varje dag utan bara försöka visa ett svep av dagar och foton.

‘Vi började vistelsen med ett besök ut så långt ut på Vårdö väder och vind tillät.

 

 

Väntan på Färjan mellan Prästön och Vårdö.

 

 

 

 

 

 

 

                                            Äntligen kommer den.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vägbank mellan Vårdö/Sandö mot färjeläget till Simskäla.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ön Simskäla och dess färjeläge i fjärran. Det blåste så kraftigt att vi vände här.

 

 

 

 

 

 

 

Strandklippor där vi vände och åkte tillbaka. typiska solklippor en mindre blåsig dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det inte vackert så säg..En liten avstickare till en liten fiskehamn.

 

 

‘

 

 

 

 

Utsikt från Sandö över Västra fjärden mot Kumlinge.

 

 

 

 

 

 

 

Vår trogna Hans (Gretas dragare) solar sig. 😉

 

 

 

 

 

 

 

Någonstans på Vårdö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från Bomarsunds fästningsruin mot Prästö och Tullhuset. Campingen till höger bakom oss.

 

 

 

 

 

 

Återskapad bild av fästningen och dess storlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer finns att läsa på ex, Wikipedia, (2015-08-05).

 

Ruiner av fästningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Studium av den vackra naturen, under cykelturen runt delar av det enorma ruinkomplexet.

 

 

 

 

 

 

Fridlyst orkidé….ADAM & EVA.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Doris på väg upp mot ett av fästningens yttre försvarstorn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bevarad kanon i försvarstornet.

 

 

 

 

 

 

 

Nu hade vi ”betat av” de mellersta och östra delarna av det underbara Åland. Dax att åka söderöver mot bla Mariehamn och de sydligare delarna av öriket.

Då vi för några år sedan var en helg i Mariehamn på ett synnerligen trevligt musikaliskt uppträdande, blev det nu att vi bara kom att i stort besöka Sjöfartsmuseet och fartyget Pommern denna gång,( för tillbaka till dessa underbara öar vill vi gärna ). Kan som hastigast säga att Mariehamn är en mycket trivsam stad med massor av restauranger, krogar, bryggserveringar, caféer, hotell och hålligång för dem som så önskar.

 

 

Den fyrmastade Stålbarken Pommern

 

 

 

 

 

 

 

 

Fartygsmodeller i museet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måste ju kunna läsa även på ett stort fartyg. Så kunde biblioteket se ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

Trippel ångmaskin,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Faktaruta om ovanstående ångmaskin.

 

 

 

 

 

Otrevligheter som än idag kan påträffas, en sk Hornmina, med laddning kraftig nog för att sänka en färja.

 

 

 

 

 

 

 

Nog nu med fartyg och i viss mån otrevligheter som vi människor har sådan förkärlek att hitta på, efter besöket på museet begav vi oss ut på jakt efter ett café i Mariehamn. Det skulle visa sig vara lite av ett äventyr, då det var början på turist invasionen och så hade vi visa önskemål om framkomlighet.

 

 

Småstads känsla i centrala Mariehamn.

 

 

 

 

 

 

 

 

Småstads idyll…Måste bara få med denna motorcykel. Trafiken på Åland bestod av förutom bilar o dyl, av mängder av  trampcyklar i olika utföranden och motorcyklar i olika storlekar och från olika nationer.

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna förmiddag i Mariehamn, styrde vi kylaren på Hans ut ur Mariehamn och väster tu mot Lemland och Lumparland. Vi kom då att passera över Lemströms kanal som är en grävd kanal mellan huvudön och Lemland.

 

 

                    Västra utloppet av Lemströms kanal.

 

 

 

 

 

 

 

Östra utloppet av Lemströms kanal.

 

 

 

 

 

 

 

Efter att vi ”irrat” runt på både Lemland och Lumparland, var det hög tid att återvända hem till vår Greta på campingen. Vi kom att delvis ta en annan väg tillbaka till Mariehamn. Kom därigenom att passera Gröna Uddens Camping och passade på att ta en ”fika” där, med facit i hand skulle vi bara åkt förbi. Kallt gammalt kaffe och gårdagens smörgåsar i cafeterian, förutom totalt ointresserad personal, och en massa högljudda ”storstads” ungdomar som trodde de ägde stället. Vi kanske var vid fel plats och vid fel tillfälle, men vi känner ingen överdriven dragning till den campingen.

Efter en trevlig kväll med god ”Åländsk”mat på grillen och återställande av vätskebristen, kom vi att nästa dag bege oss mot Sunds kyrka, och därefter upp mot Ålands nordligaste kommun Geta.

 

 

Sunds kyrka, byggd någon gång på 1200-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ganska intressant innandöme i kyrkan då pelarna som bär upp kyrkans valvbågar är placerade i mittgången.

 

 

 

 

 

 

 

Även några intressanta väggmålningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter krokiga och trevliga vägar kom vi fram till denna dags mål, Geta bergen och dess utsikts topp/servering. Tyvärr var inte vädret det allra bästa, men vad gör det då humöret är på topp och vi var riktigt sugna på en god kopp riktigt kaffe ( inget sådant där mjölkskadat välling liknande jox ) nej det blev svart hett gott kaffe och ”hembakat” grovt bröd med MYCKET Åländska ost och charkvaror på. 12 E för oss två, och som vanligt på Åland otroligt gott.

 

 

Överraskning…Liten rolig damm med plast och riktiga fåglar i, fontäner och en liten roddbåt. passerade detta på stigen mellan parkeringen och toppstugan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Synd att det var så mulet, annars skaplig utsikt, eller? Del av den trevliga minigolfbanan och räcket runt den stora altanen syns också.

 

 

 

 

 

 

Utsikt åt samma håll men med annan vinkel…..inte så pjåkigt eller vad tycks?

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter välbehövlig vila och sömn tog vi oss en dagstur till Kastellholms slott, som är den enda bevarade medeltida borgen på Åland (1300-talet), tyvärr var inte restaureringen riktigt klar av borgen så det var svårt för rörelsehindrade att vandra runt i borgen, men medan hustrun väntade utanför läsande ett häfte om borgen och dess historia begav jag mig på upptäcktsfärd i 1300-talet. Kan säga att vandringen man gick var väl skyltad med information om borgens historia och byggnader. Dessutom var delar av vandringen inget för höjdrädda personer som mig .

 

 

Kastellholms slottsruin sedd från utsidan, den högra byggnaden är intakt och inredd som levande museum, med skådespelare och ljudspel. Mycket intressant. Vänstra byggnaden är mer som en ruin med tak över,med rum i som man kan besöka.

 

 

 

 

 

 

Del av den i förra bilden vänstra byggnaden. Man kunde gå runt bröstvärnet uppe under det lilla taket, absolut inget för höjdrädda som mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den tidigare omnämnda högra byggnaden, med museum och skådespelare inuti. Gångbro för icke höjdrädda till vänster i bild. Ser inte ut att vara högt, men aj aj vad liten jag kände sig då jag gick där över med stadigt grepp om räcket.

 

 

 

 

 

 

 

Fönster i det rum som sägs ha varit cellen som Erik XIV satt fängslad i år 1571 sedan han flyttats från Åbo slott och innan han samma höst flyttades till Gripsholms slott.

 

 

 

 

 

 

 

Efter detta ”höjdar” besök var det på tiden att komma ner på jorden igen, och då passade vi på och stärka oss med den sedvanliga koppen starkt hett kaffe och goda prisvärde Åländska smörgåsar med mycket gott på, och så av en händelse var serveringen ”nästgårds” vid Jan Karlsgårdens Friluftsmuseum.

 

 

Informationstavla vid ingången till friluftsmuseet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huvud ingången till Jan Karlsgården.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huvudbyggnaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Salen i huvudbyggnaden. Otroligt vackra målade ”tapeter”.

 

 

 

 

 

 

 

Del av köket…. Var är Lattemaskinen? skulle nog dagens ungdomar utropa. Märks det att jag inte är förtjust i utblandat kaffe tro?

 

 

 

 

 

 

 

Djurstallar och gårdshus.

 

 

 

 

 

 

 

 

I anslutning till tidigare besökta borgen och Friluftsmuseet var Kastellholms kronohäkte Vita Björn uppfört. Fängelse cellerna gav en god inblick i hur det var att vara häktad under olika tidsepoker.

 

 

Kromohäktet Vita Björn med inne på gården ”skampålen” för spöstraff. I den hitre delen av byggnaden var det bostad åt föreståndaren och hans familj, medan den bortre delen bestod av cellavdelning.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite kort historik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte Hilton Hotells precis.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom allt detta som vi nu har visat er läsare, upplevde vi mycket mer och hade det mycket trevligt under vår veckolånga vistelse på dessa underbara öar. Tillbaka kommer vi med stor säkerhet, vi fick liksom lite försmak på Åland denna gång. Prismässigt skilde det sig inte så mycket mot Sverige det var både dyrare och billigare, framförallt förpackade charkvaror var något billigare och MYCKET godare. Ang, campingar är det att rekommendera att vara ute i god tid då det under högsäsong är mer än fullt överallt.

Detta med att tanka bilen var lite problematiskt då vår Hans (Volvo 245) är något till åren kommen och inte gillar den med etanol utspädda 95 oktaniga sörjan de flesta mackar tillhandahåller till ungefär samma pris som hos oss. Vi löste problemet med kraftlöshet och högre temperatur i motorn genom att tanka på Shell 98/99 oktan. RIKTIG bensin. Shell i Goodby, där vi även delvis handlade mat. Nyttjade även affären på Vårdö, en riktig lanthandel med allt du behöver och mer där till. Ang färja till Åland tog vi Eckerölinjen, titta i dess tidtabell då priserna för överfarten varierar stort beroende på tidpunkt för överfart.

Ja nu var den som jag utlovade längre sommar turen presenterad för er kära läsare, lovade även en kortare tur…. ja det blir att publicera den  men det hela har tagit ”något” längre tid än vad som var tänkt. Avliden dator och allt av besvär som då kan uppstå (och det uppstod vill jag lova) kom emellan, men nu dj……. skall allt fungera.

Hoppas ni hade trevligt med läsningen, vi hade en underbar resa skall ni veta.

Väl mött på vägarna och färjorna, önskar Doris & Lasse.

 

 

 

Lite om vårens ”bravader”.

Påsken ”stod för dörren” och vi var sjukt campingsugna.

Greta hade stått ända sedan jul och väntat. Bara till att packa in det som behövdes och styra Hans (bilen) mot Dalarna, Falun/Borlänge och Främby Uddes camping där vi varit tidigare.

Vi rullade iväg med gott humör på långfredagens morgon, för att ha gott om tid och även slippa allt för mycket trafik. Resan till Falun gick ”som en dans”, MEN väl i Falun skulle jag gena genom staden för att slippa köra runt densamma och med sedvanlig träffsäkerhet tog jag naturligtvis fel i en korsning. Istället för att runda resecentrum så hamnade vi uppe vid gruvmuseet. Morsning korsning.

Väl framme i Främby fick vi samma plats som senast, det var inte direkt överfullt kan man säga.

Efter installerande av oss och sedvanlig proviantering, blev det en skön och avspänd kväll i ”stugan”.

Under dessa Påskdagar kom vi att dels besöka Dalarnas museum i Falun och Torsångs Café. Där vi förvisso varit förut.

Museet lockade denna gång med en informativ och intressant utställning om Hagström Gitarrer.

 

 

Visste ni att bl.a. Elvis spelade på Hagström.

 

 

 

 

 

 

 

I foajén till museet hängde denna  fanatiska bildväv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under dessa sköna dagar besökte vi även Torsångs Café ännu en gång.

 

 

 

 

 

 

Vi var även ut på lite andra irrfärder inför kanske kommande resor i grannskapet. Det kommer att visa sig.

Annandag påsk vevade vi upp stödbenen och styrde kosan hemåt, belåtna och mycket nöjda med denna resa.

 

Ps. Bara för att få vara lite excentrisk vill jag nämna att jag även under våren varit ute och åkt ånglok. Var ute på en historisk tur tillsammans med järnvägsmuseets vänner från Gävle C till Oslättsfors och det oljeeldade Ångloket Statens Järnvägar SJ B 1428. Ds.

 

 

Kommer vi att få se denna avgångsskylt något mer??

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilden talar för sig själv. Vi killar blir aldrig vuxna, byter bara prislapp på leksakerna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter påskturen började vi diskutera sommarens utfärder, och så här i efterhand kan jag avslöja att det blev två resor, en längre och enkortare.

Mer om dessa snart, jag lovar att det inte skall ta lång tid innan det skrivs om dessa med. Tills dess…… Kör försiktigt och njut av Sverige.

Väl mött på vägarna. Lasse.

 

Höstens ”irrfärder”, och lite om Julens bestyr.

Efter sommarens fröjder och trevligheter blev det en paus i vårt resande med Greta, och ett mycket längre uppehåll i skrivandet.

Turerna med Greta kom under sensommaren och tidig höst att inskränka sig till vårt ”hemliga ställe”.

 

 

Böda Camping ”släng er i väggen”.

 

 

 

 

 

 

 

     Vad är det som skymtar mellan träden?

 

 

 

 

 

 

 

 

Hans och Greta omgivna av bl.a.  björkar.

 

 

 

 

 

 

 

Kan det vara skönare? En ”god” bok och ett svalkande glas ”för vätskebalansens återställande”, som alltid på detta ställe. Många sköna slöa stunder. Bara vara, inga telefoner, inga måsten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nja några andra turer med Greta blev det ju också naturligtvis.

I slutet på oktober, närmare bestämt den 26:e, hade vi 12-årig bröllopsdag, och det måste ju uppmärksammas på något sätt, och hur skall då detta firas……. Jo med en stillsam tur med husvagnen, men vart skall vi åka?  Efter flitigt läsande av kartbok, campingkataloger och rekommendationer från vänner och ”obekanta”, kom vi fram till att vi skulle prova en för oss ”ny” camping (el plats för värmens skull). Det kom att bli en tur till Borlänge/Kvarnsveden och Mellsta Camping, som skulle visa sig vara trevlig camping helt i vår smak.

 

 

Gott bubbel helt i klass med vår syn på det sköna livet i husvagn. Observera litteraturen. Blommor och ljuslykta. Romantiken flödar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi kom även att under dagarna på Mellsta, åka runt och titta på sådant som var av intresse.

 

 

Ornässtugan där Gustav Wasa fick fly från…… ja historielektion på nästa foto 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

Jodå jag har läst mina kungar och svensk historia i skolan jag med, men det blir liksom bättre att visa vad som stod på skylten om Ornässtugans historia, eller hur!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min kära hustru på  promenad i ek alle`n, ner mot parkeringen vi Ornässtugan. Vik av sjön Runn till vänster i bild.

 

 

 

 

 

 

 

Vi kom även att åka till Torsång, en liten bit därifrån, och där försökte vi oss på ett besök på Torsångs Cafè, men av olika skäl fick besöket vänta till jul.

 

 

Vi kom även att åka förbi Torsångs Motormuseum, som tyvärr var stängt för årstiden. Besök blir nästa gång vi är i krokarna.

 

 

 

 

 

 

 

Vi var även ute och ”snurrade” på fler ställen, bla, till Gagnef och däromkring, men som sagt vi hade ingen stress på att vi skulle se det eller det, utan vi ville bara ha det skönt och på våra villkor. Rekade lite inför ev nästa besök.

Nu lite foton på Mellsta Camping.

Vi (jag) hade av bekanta fått tips om denna camping, och efter lite tittande på karta och internet föll valet på denna (som det skulle visa sig) trevliga camping. Campingen är belägen ett stycke utanför Borlänge i Kvarnsveden, naturskönt belägen på en strandbrink mot Dalälven, i ett friluftsområde, och nära till allt.

 

 

 

 

Vår plats på Mellsta…..Ja bilden ljuger lite….det är en annan vagn bakom Greta, lite synvilla. Nära till ett mycket fint servicehus, med allt vi kunde önska oss.

 

 

 

 

 

 

 

  ”Vårt” servicehus.

 

 

 

 

 

 

 

 

Liten del av matsal/samlingsrum, med tv-hörna och bibliotek. Hemtrevligt och välkomnande.

 

 

 

 

 

 

 

Tv-hörnan med sköna soffor, och trivsam stämning. Inbjuder till sköna stunder vid dålig väderlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite överkurs kan tyckas, men vill visa del av köket, rent och städat. Bestick och det mesta som behövs i lådor och skåp.

 

 

 

 

 

 

 

Höstlik utsikt från campingen över Dalälven. Sommartid skall det enl, uppgift gå betande kreatur närmast vattnet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommartid är detta ett litet miniatyr zoo, för barnen och vuxna barn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reception och servering, till vänster om bilden är det en dansbana, som används flitigt sommartid.

 

 

 

 

 

 

 

Jag nämnde tidigare i texten något om julen…vad vi då hade för oss….. Gissa vart vi då styrde vår resa??????

JOOOOOOO  😉    Till Mellsta Camping !!!!!

På julaftons morgon styrde vi nosen på Hans (Volvon) mot Gysinge – Horndal – Avesta – Hedemora Borlänge och slutligen Kvarnsveden och Mellsta Camping. Väglaget var som väntat vinterväg och sedan saltslask.

Samma plats som i oktober, bara att veva ned stödbenen, och intaga ”stödbenskaffet”.

Om vistelsen är det inte så mycket att orda om….lika skönt och stilla som förra gången, förutom att det var något vitt konstigt på marken. Julafton förflöt som så skulle med god mat och samvaro. Besök på tidigare nämnda Torsångs Café blev det denna gång. Var ute och bara åkte runt och tittade. Hade sköna dagar. Hemresedagen (söndag den 28:e) blev lite spännande, då stödbenen var uppvevade visade det sig att luften i Gretas ena hjul var obefintligt. Jaha ja, bara fram mad domkraft och reservhjul. Under tiden detta pågick, kom en långliggare (manlig förståsigpåare) och beklagade sig över vad som hänt…och att jag måste tillkalla bärgare…och hur dyrt det skulle bli…och hur trasigt däcket var…och hur dyrt det var…. En riktig solstråle med andra ord.    Byte av hjul och så tog omkring 20 minuter. Sedan rullade vi hemåt, med nya intryck och ett riktigt gott skratt.   Väl hemma konstaterades att slanglösa husvagnsdäck nog inte är så bra, i med slang och pumpa.

Sammanfattningsvis har detta varit ett mycket trevligt campingår, med massor av intryck och upplevelser. Ca 20 nätter i Greta, och redan nya planer på ”irrfärder”.

Önskar er alla en riktigt god fortsättning på året.

Väl mött på vägarna.

 

Under Ekars sköna skugga.

Äntligen var det dax, att åka på en lite längre tur med vår Lilla ” Greta”.

Efter en tids diskussion, planerande, och en massa velande (från min sida) hade vi äntligen bestämt oss. Nu skulle vi äntligen ut på resa, ett antal dygn någonstans runt Mälaren, och på camping !! Valet kom denna gång att falla på Ekuddens camping,  med 200 – 400 åriga ekträd straxt utanför Kungsör.

Ekuddens camping visade sig vara en camping som väl uppfyllde vår syn på hur det skulle vara. Tyst, lugnt, stora fina tomter, härligt läge, fungerande faciliteter, tvätt och tork möjligheter av händer odyl, i latrintömnings utrymmet, servicehuset skulle under kommande vinter renoveras och byggas till sist men inte minst ägarparet är mycket trevliga.

På förmiddagen den 16:e juli startade vår ”semester” resa, vi hade som målsättning att komma i väg innan det blev allt för varmt, och nog blev det varmt allt. Visserligen var det inte långt vi skulle, ca 18 mil, men alla vet ju hur trivsamt det är att sitta i en varm bil utan AC eller hur det nu heter.

Resan gick från Hedesunda via Västerås där vi förövrigt tog av och åkte turistvägen förbi Tidö slott, och kom fram på riksväg 56, straxt norr om Kvicksund. I Kvicksund var det öppning av klaffbron,  vi såg översta delen av en segelbåtsmast sakta glida förbi. Tog sedan vägen över Tumbo mot dagens slutmål, bara för att slippa stressen på E20. Väl framme vid campingen välkomnades vi av denna blomsterprakt.

 

 

 

Vi hade ringt och förvissat oss om plats tidigare, så det var bara att efter en trevlig pratstund i reception åka in och rangera Greta rätt på plats no:4

 

 

  Uppsättning av soltak.

.

 

 

 

 

 

 

Uppställt och klart i väntan på ”stödbens kaffe”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från Greta, första kvällen.

 

 

 

 

 

 

Efter en god natts sömn, var vi redo att ta omgivningarna med storm. Dagens program bestod av en tur till Hjälmare kanal och några av slussarna i kanalen. En smärre omväg tog vi över Kungs – Barkarö kyrka.

 

 

Kyrkan är en av Sveriges minsta kyrkor och rymmer cirka 70 personer. Kyrkan uppfördes  under slutet av 1200 – talet. Under 1500 – talet uppfördes ett vapenhus. Omkring år 1600 tillkom nuvarande kyrktorn av trä vid västra kortsidan. Någon gång före år 1800 kom vapenhuset vapenhuset att rivas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna omväg kom vi fram till dagens huvudmål.

 

 

Hällby slussar i Hjälmare kanal, med en lyfthöjd på 8,5 meter, och Hjälmare Docka. Slussarna här är tre till antalet, och har namn efter prinsar. Prins Oskar, Arv Prins Frans Gustav Oskar och Prins Carl Ludvig Eugene. Byggdes på 1820 – talet, ritades av Johan Edström.

 

 

 

 

 

 

 

  Väntan på ”nedfärd” i översta slussen.

 

 

 

 

 

 

 

  Klart för slussning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slussportar till mellanslussen stängs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  På ner väg till mellanslussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg in i mellanslussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  Väntan i mellanslussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att sett detta under ca en timmes tid var vi både varma och fikasugna, så vi begav oss mot den hägrande serveringen och dess sköna skugga.

 

 

 

God och stärkande ”lunch”. hembakat bröd, salami, brieost, soltorkade tomater och busfrasiga grönsaker. Underbart gott, en dag som denna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från lunchbordet. m/s Torsten, fd, bogserbåt byggd år 1895,från Röda Bolaget, numera ”fritidsfartyg”..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I anslutning till slussarna var ett område med förtöjda fartyg och fartyg på ”torra land” i en torrdocka. Därav namnet Hjälmare Docka.

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra fina fordon med släpvagn.

 

 

 

 

 

 

 

Hemresan från Hjälmare Docka och Hällby slussar företogs över Hjälmaresund, med stopp och fotografering av Hjälmaren och Kalklinbanan mellan Forsby och Köping. Linbanan var 41,2 km lång. Slutdestination var fabriken vid hamnen i Köping, där det tillverkades cement fram till 1978. Då den byggdes var banan Europas längsta, och var från 1987 fram till rivningen 2013 världens längsta fungerande linbana. I dag försöker Kalklinbanans vänner få till turist och museal drift på en kortare delsträcka av banan.

 

 

 

Utsikt från Rv 56 och Hjälmare sund mot väster och Kalklinbanan.

 

 

 

 

 

 

 

Hjälmare sund och en populär badvik mitt i mot där föregående foto var taget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annat trevligt sätt att tillbringa ledig tid med.

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna dagslånga utfärd var det skönt att komma hem till ”Gretas” relativa svalka. Hade enligt uppgift varit mellan 28 och 30 grader denna dag. Gissa om letades fram svalka och sådant ur kylskåpets dolda gömmor. (Vätskebalansen och…….)

 

 

 

Hemma igen på campingen, inte allt för oäven utsikt att beundra medan grillen värms och det kylda innehållet i glasen raskt minskar. Vik av Mälaren och liten sandstrand.

 

 

 

 

 

 

 

 

Solglitter i ekarnas bladverk. ”Hans och Greta” till vänster i bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under promenad runt campingen kom vi fram till dessa klippor med utsikt åt Kvicksundshållet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedanför klipporna hittade vi denna undanskymda lilla trivsamma badvik med brygga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från badbryggan mot Kungsör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från badbryggan mot väster och Kvicksund. Koön mitt i bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag kom vi att fara till Köping och tanken var att vi skulle strosa runt ock titta både här och där, men då det visade sig bli olidligt varmt denna dag kom tittandet att inskränka sig till att besöka Bil och Teknikhistoriska samlingarna i Köping. Dessa samlingar bygger i grunden på Bertil Lindblads Samlingar, utökat med privatpersoners utställda fordon och föremål, dessutom ganska mycket om Volvos tillverkning i Köping (bla en mycket informativ utställning om Volvos olika växellådor under åren). Samlingarna kan verkligen rekommenderas, det finns lite till en och var. Här nedan följer ett urval av foton från Köping och samlingarna, det fanns mycket mer att se.

 

 

 

Del av den gamla bevarade stadskärnan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gammalt och nyare bebyggelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bugatti Typ 57 årsmodell 1936, tillverkad i 905 exemplar. 3,3 liters cylindervolym, dubbla överliggande kamaxlar, motor effekt 130 hk. Toppfart ca 160 km/h.

 

 

 

 

 

 

 

 

Panhard – Leavassor Modell X18 årsmodell 1912, 6 – cylindrig slidmotor på ca 90 hk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta på denna raritet, se nästa foto.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland är det skönt att vara lat, hade i och för sig historiken i huvudet sedan många år, men en bild säger mer än tusen ord.

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj oj, detta är nostalgi av den högre skolan för mig. Nästan så jag känner doften av mammas nybakade bullar, och att jag hör pappa ta av sig stövlarna och ryggsäcken efter en dag i skogen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Härlig verkstadsmiljö, nästan som i mitt/vårt garage där hemma. Lagom rörigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trevlig läsning, då vi inte bor allt för många mil från Forsbacka Bruk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lat igen, se nästa bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför skriva en massa då det redan är klart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan vi besökt Samlingarna begav vi oss till Köpings museum och Köpings Brandmuseum, men det var lite av en besvikelse av olika anledningar, och så var det ju så tryckande varmt, denna dag.

 

 

 

Synd att sprutaggregatet inte var i gång, för en kylande dusch hade varit välkommet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skulle ha varit fint med ett svalkande dopp i Köpingsån.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemkomna efter denna dag, var det bara till att försöka få i sig så mycket vätska och vila så mycket som möjligt. Visserligen var det varmt alla dagar vi var på resa, men detta var den allra varmaste. Vi hade formligen kokat bort, denna dag.

Efter att ha återhämtat oss från gårdagens värme, ömma fötter och värkande leder bestämde vi oss för att ”bara vara på hemmaplan” och titta lite på Kungsörs hembygdsmuseum, beläget på Kungsudden. Kungsuddens kungsgård grundades av Gustav Vasa på 1500-talet. Han vistades på kungsgården med sitt hov under långa perioder. Den blev sedan en populär tillflyktsort för flera svenska kungar. Av dem var Karl XI den kung som vistades mest i Kungsör. Numera är Kungsudden, med utsikt över Arboga ån och Mälaren, ett populärt besöksmål.

 

 

Kungsuddens museum med servering, byggt på resterna av den gamla Wasa borgen, I den nuvarande byggnadens grundmur kan man se rester efter Gustav Wasas byggnation.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer överflödiga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten del av museets samlingar. Var en hel del att se, men det var trångt och mindre bara att fota där.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna dag var inte riktigt lika varm som de tidigare, men vi tog det bara lugnt och slöade på eftermiddagen och kvällen. Vi kom att sitta med campingstolarna en bara stund på kvällen nere vid campingens badvik, då vi fick oväntade gäster.

 

 

 

Var så vana med människor att de åt ur händerna på oss. Blev en trevlig stund med kvackande och jagande av brödbitar.

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag hade vi bestämt att vi skulle avlägga ett besök på Strömsholms slott, har ju visserligen varit där tidigare, men aldrig haft möjlighet att se det från insidan. Slottet är beläget mellan Kvicksund och Kolbäck efter väg 252. Är ett känt centrum för hästsport och avel. Skälva slottet  skapades för Gustav III:s drottning Sofia Magdalena som fick slottet i bröllopsgåva. Inredningarna på Strömsholms slott präglas i stort av den gustavianska stilen. På slottet finns även en betydande samling av svenskt måleri från 1600-talet, bland annat David K. Ehrenstrahls målningar av Karl XI:s livhästar.

 

 

 

Drottning Sofia Magdalenas sängkammare, det vita klotet i bild syntes först då fotona lades upp på datorn. Kan det vara ett spöke, kanske????

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strömsholms Rikssal med porträtten av Kung Karl XI:s hästar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Officersmässen eller Lekrummet som det kom att kallas. Militären och kavalleriet disponerade slotten vid förra sekelskiftet. Detta rum är bevarat från den tiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna dag var det meningen att vi skulle ha åkt hem, men vi trivdes så bra och så fick vi boendet billigare än vad som stod i Campingkatalogen, så det blev en till dag som gick i lugnets tecken. Bara vara.

 

 

 

Sista kvällen, underbart minne.

 

 

 

 

 

 

Hemresan företogs i stilla mak i värmen, tisdagen den 22 juli. Vi tog omvägen förbi Hallstahammar för att titta lite där, men det var så mycket parkerade bilar och människor överallt så vi tog vårat ekipage och for vidare.

Väl hemma efter 6 dygn, massa minnen, 57 mil och 64 liter bensin, packades Greta ur. Nu står hon och väntar tills värmen skall bli uthärdlig igen, för vidare ”irrfärder”.

Väl mött på vägarna: Doris & Lasse.

 

Vårens och Midsommarens utfärder.

Äntligen var det dax för årets första utfärd. 1:a – 3:e maj.

I år blev det till Grönsinka på gränsen mellan Gästrikland och Dalarna, som vid så många andra tillfällen.

 

 

 

 

Resan dit gick med gott humör efter den vanliga krokiga och trevliga vägen, via Gysinge och Österfärnebo.

Väl framkomna vevades stödbenen ner och campingmöblerna sattes ut, medan stödbenskaffet blev klart. Vad vore livet i husvagn utan kaffe?

Med sedvanlig punktlighet kom vår vän ”inspektorn” Alf på besök, för traditionell pratstund, ja även för att bjuda eller bjudas på en liten……allt för vätskebalansens …… ja ni vet vad som menas.

Kvällen fortskred med grillning, god mat, trevlig musik, MEN…. under tittande på medhavd DVD, började det elektriska roa sig. Jaha ja trodde jag, dåligt med ström i batteribanken, koppla till ström från generatorn i bilen. MEN… fungerade bara för stunden…..  Konstigt nog så indikerade laddning och voltmeter i Greta att batterierna var fulladdade innan vi åkte hemifrån. Ja ja skam den som ger sig.

Fredagen förflöt under sedvanliga trevliga former, såsom proviantering i Horndal, trevligt umgänge, lyssnande på musik, någon sida i en trevlig bok och det sedvanliga grillandet. MEN till kvällningen återkom gårdagskvällens trassel med elförsörjningen. Vad Doris och jag tyckte om det censureras. Efter den  kalla natten som följde, och utan att Primus pannan i Greta hade ström nog att starta, gav vi upp och åkte hem, redan på lördagen. Kan säga att humöret var nog inte lika glatt som när vi åkte till Grönsinka.

Väl hemma på lördag vidtog det vanliga ur packandet och tömmande av kyl och vatten. Batterierna gicks i genom och laddades. Allt var frid och fröjd trodde jag …. MEEN….. återkommer med det.

Samma procedur kom att upprepa sig någon helg senare…… STÖÖÖÖÖÖN. Nu var våra glada miner inte alls vad de borde vara, och efter hemkomsten denna gång, lyfte jag in batterierna i verkstaden och mätte upp dem ett och ett, skulle gjort detta redan efter första problem helgen, MEN….

Felet jag gjort tidigare var att jag inte mätte upp konditionen på batterierna ett och ett, utan jag mätte hela batteribankens kondition, märkte då att något inte var som det skulle, batterierna var 5 år gamla, men totalt visade sig vara helt riktiga. Felet var det att vid belastning kom det ena batteriet att kortsluta sig totalt, visade sig senare att det var sprucket inuti, det andra batteriet visade fina värden i obelastat skick, men tappade sedan all ork vid belastning.     Vad göra..?? Blev några telefonsamtal till Caravan & Marine i Valbo och till Anders på verkstaden, ut till Valbo och hämta sprillans nya batterier, bra pris som jag alltid får…..TACK Anders.. I med de nya batterierna, och även grövre kablar lite här och där… frid och fröjd. Nu dj……fungerade det som det skulle.

 

MIDSOMMAR i antågande och var ska vi åka ??????

När vi nu bevisligen hade fungerande ström i Greta, väl provat, så nu var det ingen fara att vi skulle råka ut för dylika missöden.

Då både Doris och jag är nyfikna på gamla miljöer och sådant, beslutades att vi skulle tillbringa midsommar helgen i Korså bruk ca 15 kilometer norr om Hofors.

Midsommaraftons förmiddag styrdes kosan mot Korså, på dit vägen passerades bl,a Gavelhyttan, mellan Främlingshem och Gästrike Hammarby, för koll av ev, kommande fricampingställen.

Grusvägen upp till Korså från Hofors var ganska smal och dåligt skött, så det var inte med rally fart vi körde, desto trevligare med ställena vi såg efter vägs. Väl framme vid Korså bruk ställde vi upp oss på en gräsklädd plan, bredvid fem stora vattenhjul, visade sig senare under eftermiddag och kväll vara parkering för midsommarfirandes bilar, vi blev lindrigt sagt in parkerade, men vi skulle ju ingen stans.

Midsommarafton förflöt i vår makliga sköna takt, med att titta en stund på alla som skulle bete sig runt stången, biltur runt bruket och norrut en bit mot masugnen i Åg, mer fysiska strapatser blev det inte, pg värk och sämre rörlighet. Kvällen blev skön och som vanligt trivsam i vår lilla Greta.

Här följer lite historik om Korså bruk.

Korså bruk är beläget vid sjön Hinsen. Idag är Korså bruk ett samhälle med ett 50-tal permanentboende och lika många fritidsboende. Mycket av den gamla bruksmiljön finns kvar liksom skolan, missionshuset, brukshandeln, skolan och de gamla smedslängorna mm,mm. Det finns också ett museum. Sommartid finns servering i Korså herrgård.

Historik

År 1838 fick Stora Kopparbergs Bergslag sin ansökan beviljad att anlägga ett järnbruk vid den lilla Korsån, som bildar avlopp för sjön Hinsen i Sundborns socken. Carl Henric Örtengren, bokhållare på Svartnäs bruk fick, 23 år gammal, i uppgift att flytta till Korså och där bygga ett nytt järnbruk mitt i vildmarken, där inga vägar eller byar fanns. Privilegiet gällde för fyra härdar och tre hammare och en årlig produktion av 475 ton stångjärn. Örtengren var född 1815 i Stora Kopparbergs församling, men växte upp på Svartnäs, där hans far Jacob Henric Örtengren var bruksinspektor. Korså bruk togs i drift 1841 för att bearbeta tackjärnet från Ågs hytta. År 1847 infördes Lancashiresmide i Korsån med gott resultat och stångjärnet höll en hög kvalitet. Det fanns god avsättning för Lancashirejärn och Korså bruk låg strategiskt mellan sjöarna Hinsen och Hyen. Tackjärnet transporterades från Åg till Svartbäcken och sen över Hinsen till Korså där det bearbetades till stångjärn. Sen vidare över Hyen till Korså station och med tåg till Gävle och vidare ut i världen. Brukets storhetstid var under 1880- och 1890-talen, som mest tillverkades 2600 ton stångjärn och mer än 3000 ton smältjärn per år. Befolkningen uppgick under perioden till knappt 400 personer. Bebyggelsen i Korså bruk växte fram och fick en typisk brukskaraktär med verksbyggnader, förvaltarbostad, brukshandel, skola och ladugård. Föreningslivet var aktivt och det fanns bruksorkester, dansbana, handelsförening, mission och nykterhetsförening. På grund av de långa avstånden fick bruket en egen begravningsplats som ligger vackert belägen vid sjön Lilla Logärden och här ligger bl.a andra brukets förvaltare. 1930 upphörde produktionen vid Korså bruk och Stora Kopparberg koncentrerade all sin järnproduktion till Domnarvets järnverk i Borlänge. Därefter blev Korså ett skogsarbetarsamhälle fram till 70-talet då Stora gjorde en stor satsning på turism.

Källa: 2014-08-04. Wikipedia.org

Midsommardagen promenerade vi i sakta mak runt på bruket, för att i lugn och ro titta på och fota sådant vi fan av intresse.

 

 

Byggnaden som innehöll vattenhjulen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kakelugn i Herrgården / sommarserveringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Korså bruk har även värdens / Sveriges minsta fungerande turistbyrå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rester av smedjans ugnar.

 

 

 

 

 

 

 

Efter att traskat runt dessa ruiner och besök i det lilla museet om bruket kände vi oss ganska så nöjda med dagen. Åter till Greta och kvällens övningar.

Efter en helg i detta makliga tempo var vi redo att åka hem.

Väl mött på vägarna. Lasse & Doris.