Under Ekars sköna skugga.

Äntligen var det dax, att åka på en lite längre tur med vår Lilla ” Greta”.

Efter en tids diskussion, planerande, och en massa velande (från min sida) hade vi äntligen bestämt oss. Nu skulle vi äntligen ut på resa, ett antal dygn någonstans runt Mälaren, och på camping !! Valet kom denna gång att falla på Ekuddens camping,  med 200 – 400 åriga ekträd straxt utanför Kungsör.

Ekuddens camping visade sig vara en camping som väl uppfyllde vår syn på hur det skulle vara. Tyst, lugnt, stora fina tomter, härligt läge, fungerande faciliteter, tvätt och tork möjligheter av händer odyl, i latrintömnings utrymmet, servicehuset skulle under kommande vinter renoveras och byggas till sist men inte minst ägarparet är mycket trevliga.

På förmiddagen den 16:e juli startade vår ”semester” resa, vi hade som målsättning att komma i väg innan det blev allt för varmt, och nog blev det varmt allt. Visserligen var det inte långt vi skulle, ca 18 mil, men alla vet ju hur trivsamt det är att sitta i en varm bil utan AC eller hur det nu heter.

Resan gick från Hedesunda via Västerås där vi förövrigt tog av och åkte turistvägen förbi Tidö slott, och kom fram på riksväg 56, straxt norr om Kvicksund. I Kvicksund var det öppning av klaffbron,  vi såg översta delen av en segelbåtsmast sakta glida förbi. Tog sedan vägen över Tumbo mot dagens slutmål, bara för att slippa stressen på E20. Väl framme vid campingen välkomnades vi av denna blomsterprakt.

 

 

 

Vi hade ringt och förvissat oss om plats tidigare, så det var bara att efter en trevlig pratstund i reception åka in och rangera Greta rätt på plats no:4

 

 

  Uppsättning av soltak.

.

 

 

 

 

 

 

Uppställt och klart i väntan på ”stödbens kaffe”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från Greta, första kvällen.

 

 

 

 

 

 

Efter en god natts sömn, var vi redo att ta omgivningarna med storm. Dagens program bestod av en tur till Hjälmare kanal och några av slussarna i kanalen. En smärre omväg tog vi över Kungs – Barkarö kyrka.

 

 

Kyrkan är en av Sveriges minsta kyrkor och rymmer cirka 70 personer. Kyrkan uppfördes  under slutet av 1200 – talet. Under 1500 – talet uppfördes ett vapenhus. Omkring år 1600 tillkom nuvarande kyrktorn av trä vid västra kortsidan. Någon gång före år 1800 kom vapenhuset vapenhuset att rivas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna omväg kom vi fram till dagens huvudmål.

 

 

Hällby slussar i Hjälmare kanal, med en lyfthöjd på 8,5 meter, och Hjälmare Docka. Slussarna här är tre till antalet, och har namn efter prinsar. Prins Oskar, Arv Prins Frans Gustav Oskar och Prins Carl Ludvig Eugene. Byggdes på 1820 – talet, ritades av Johan Edström.

 

 

 

 

 

 

 

  Väntan på ”nedfärd” i översta slussen.

 

 

 

 

 

 

 

  Klart för slussning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slussportar till mellanslussen stängs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  På ner väg till mellanslussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg in i mellanslussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  Väntan i mellanslussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att sett detta under ca en timmes tid var vi både varma och fikasugna, så vi begav oss mot den hägrande serveringen och dess sköna skugga.

 

 

 

God och stärkande ”lunch”. hembakat bröd, salami, brieost, soltorkade tomater och busfrasiga grönsaker. Underbart gott, en dag som denna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från lunchbordet. m/s Torsten, fd, bogserbåt byggd år 1895,från Röda Bolaget, numera ”fritidsfartyg”..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I anslutning till slussarna var ett område med förtöjda fartyg och fartyg på ”torra land” i en torrdocka. Därav namnet Hjälmare Docka.

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra fina fordon med släpvagn.

 

 

 

 

 

 

 

Hemresan från Hjälmare Docka och Hällby slussar företogs över Hjälmaresund, med stopp och fotografering av Hjälmaren och Kalklinbanan mellan Forsby och Köping. Linbanan var 41,2 km lång. Slutdestination var fabriken vid hamnen i Köping, där det tillverkades cement fram till 1978. Då den byggdes var banan Europas längsta, och var från 1987 fram till rivningen 2013 världens längsta fungerande linbana. I dag försöker Kalklinbanans vänner få till turist och museal drift på en kortare delsträcka av banan.

 

 

 

Utsikt från Rv 56 och Hjälmare sund mot väster och Kalklinbanan.

 

 

 

 

 

 

 

Hjälmare sund och en populär badvik mitt i mot där föregående foto var taget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annat trevligt sätt att tillbringa ledig tid med.

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna dagslånga utfärd var det skönt att komma hem till ”Gretas” relativa svalka. Hade enligt uppgift varit mellan 28 och 30 grader denna dag. Gissa om letades fram svalka och sådant ur kylskåpets dolda gömmor. (Vätskebalansen och…….)

 

 

 

Hemma igen på campingen, inte allt för oäven utsikt att beundra medan grillen värms och det kylda innehållet i glasen raskt minskar. Vik av Mälaren och liten sandstrand.

 

 

 

 

 

 

 

 

Solglitter i ekarnas bladverk. ”Hans och Greta” till vänster i bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under promenad runt campingen kom vi fram till dessa klippor med utsikt åt Kvicksundshållet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedanför klipporna hittade vi denna undanskymda lilla trivsamma badvik med brygga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från badbryggan mot Kungsör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från badbryggan mot väster och Kvicksund. Koön mitt i bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag kom vi att fara till Köping och tanken var att vi skulle strosa runt ock titta både här och där, men då det visade sig bli olidligt varmt denna dag kom tittandet att inskränka sig till att besöka Bil och Teknikhistoriska samlingarna i Köping. Dessa samlingar bygger i grunden på Bertil Lindblads Samlingar, utökat med privatpersoners utställda fordon och föremål, dessutom ganska mycket om Volvos tillverkning i Köping (bla en mycket informativ utställning om Volvos olika växellådor under åren). Samlingarna kan verkligen rekommenderas, det finns lite till en och var. Här nedan följer ett urval av foton från Köping och samlingarna, det fanns mycket mer att se.

 

 

 

Del av den gamla bevarade stadskärnan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gammalt och nyare bebyggelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bugatti Typ 57 årsmodell 1936, tillverkad i 905 exemplar. 3,3 liters cylindervolym, dubbla överliggande kamaxlar, motor effekt 130 hk. Toppfart ca 160 km/h.

 

 

 

 

 

 

 

 

Panhard – Leavassor Modell X18 årsmodell 1912, 6 – cylindrig slidmotor på ca 90 hk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta på denna raritet, se nästa foto.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland är det skönt att vara lat, hade i och för sig historiken i huvudet sedan många år, men en bild säger mer än tusen ord.

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj oj, detta är nostalgi av den högre skolan för mig. Nästan så jag känner doften av mammas nybakade bullar, och att jag hör pappa ta av sig stövlarna och ryggsäcken efter en dag i skogen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Härlig verkstadsmiljö, nästan som i mitt/vårt garage där hemma. Lagom rörigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trevlig läsning, då vi inte bor allt för många mil från Forsbacka Bruk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lat igen, se nästa bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför skriva en massa då det redan är klart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan vi besökt Samlingarna begav vi oss till Köpings museum och Köpings Brandmuseum, men det var lite av en besvikelse av olika anledningar, och så var det ju så tryckande varmt, denna dag.

 

 

 

Synd att sprutaggregatet inte var i gång, för en kylande dusch hade varit välkommet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skulle ha varit fint med ett svalkande dopp i Köpingsån.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemkomna efter denna dag, var det bara till att försöka få i sig så mycket vätska och vila så mycket som möjligt. Visserligen var det varmt alla dagar vi var på resa, men detta var den allra varmaste. Vi hade formligen kokat bort, denna dag.

Efter att ha återhämtat oss från gårdagens värme, ömma fötter och värkande leder bestämde vi oss för att ”bara vara på hemmaplan” och titta lite på Kungsörs hembygdsmuseum, beläget på Kungsudden. Kungsuddens kungsgård grundades av Gustav Vasa på 1500-talet. Han vistades på kungsgården med sitt hov under långa perioder. Den blev sedan en populär tillflyktsort för flera svenska kungar. Av dem var Karl XI den kung som vistades mest i Kungsör. Numera är Kungsudden, med utsikt över Arboga ån och Mälaren, ett populärt besöksmål.

 

 

Kungsuddens museum med servering, byggt på resterna av den gamla Wasa borgen, I den nuvarande byggnadens grundmur kan man se rester efter Gustav Wasas byggnation.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer överflödiga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten del av museets samlingar. Var en hel del att se, men det var trångt och mindre bara att fota där.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna dag var inte riktigt lika varm som de tidigare, men vi tog det bara lugnt och slöade på eftermiddagen och kvällen. Vi kom att sitta med campingstolarna en bara stund på kvällen nere vid campingens badvik, då vi fick oväntade gäster.

 

 

 

Var så vana med människor att de åt ur händerna på oss. Blev en trevlig stund med kvackande och jagande av brödbitar.

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag hade vi bestämt att vi skulle avlägga ett besök på Strömsholms slott, har ju visserligen varit där tidigare, men aldrig haft möjlighet att se det från insidan. Slottet är beläget mellan Kvicksund och Kolbäck efter väg 252. Är ett känt centrum för hästsport och avel. Skälva slottet  skapades för Gustav III:s drottning Sofia Magdalena som fick slottet i bröllopsgåva. Inredningarna på Strömsholms slott präglas i stort av den gustavianska stilen. På slottet finns även en betydande samling av svenskt måleri från 1600-talet, bland annat David K. Ehrenstrahls målningar av Karl XI:s livhästar.

 

 

 

Drottning Sofia Magdalenas sängkammare, det vita klotet i bild syntes först då fotona lades upp på datorn. Kan det vara ett spöke, kanske????

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strömsholms Rikssal med porträtten av Kung Karl XI:s hästar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Officersmässen eller Lekrummet som det kom att kallas. Militären och kavalleriet disponerade slotten vid förra sekelskiftet. Detta rum är bevarat från den tiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna dag var det meningen att vi skulle ha åkt hem, men vi trivdes så bra och så fick vi boendet billigare än vad som stod i Campingkatalogen, så det blev en till dag som gick i lugnets tecken. Bara vara.

 

 

 

Sista kvällen, underbart minne.

 

 

 

 

 

 

Hemresan företogs i stilla mak i värmen, tisdagen den 22 juli. Vi tog omvägen förbi Hallstahammar för att titta lite där, men det var så mycket parkerade bilar och människor överallt så vi tog vårat ekipage och for vidare.

Väl hemma efter 6 dygn, massa minnen, 57 mil och 64 liter bensin, packades Greta ur. Nu står hon och väntar tills värmen skall bli uthärdlig igen, för vidare ”irrfärder”.

Väl mött på vägarna: Doris & Lasse.

 

Vårens och Midsommarens utfärder.

Äntligen var det dax för årets första utfärd. 1:a – 3:e maj.

I år blev det till Grönsinka på gränsen mellan Gästrikland och Dalarna, som vid så många andra tillfällen.

 

 

 

 

Resan dit gick med gott humör efter den vanliga krokiga och trevliga vägen, via Gysinge och Österfärnebo.

Väl framkomna vevades stödbenen ner och campingmöblerna sattes ut, medan stödbenskaffet blev klart. Vad vore livet i husvagn utan kaffe?

Med sedvanlig punktlighet kom vår vän ”inspektorn” Alf på besök, för traditionell pratstund, ja även för att bjuda eller bjudas på en liten……allt för vätskebalansens …… ja ni vet vad som menas.

Kvällen fortskred med grillning, god mat, trevlig musik, MEN…. under tittande på medhavd DVD, började det elektriska roa sig. Jaha ja trodde jag, dåligt med ström i batteribanken, koppla till ström från generatorn i bilen. MEN… fungerade bara för stunden…..  Konstigt nog så indikerade laddning och voltmeter i Greta att batterierna var fulladdade innan vi åkte hemifrån. Ja ja skam den som ger sig.

Fredagen förflöt under sedvanliga trevliga former, såsom proviantering i Horndal, trevligt umgänge, lyssnande på musik, någon sida i en trevlig bok och det sedvanliga grillandet. MEN till kvällningen återkom gårdagskvällens trassel med elförsörjningen. Vad Doris och jag tyckte om det censureras. Efter den  kalla natten som följde, och utan att Primus pannan i Greta hade ström nog att starta, gav vi upp och åkte hem, redan på lördagen. Kan säga att humöret var nog inte lika glatt som när vi åkte till Grönsinka.

Väl hemma på lördag vidtog det vanliga ur packandet och tömmande av kyl och vatten. Batterierna gicks i genom och laddades. Allt var frid och fröjd trodde jag …. MEEN….. återkommer med det.

Samma procedur kom att upprepa sig någon helg senare…… STÖÖÖÖÖÖN. Nu var våra glada miner inte alls vad de borde vara, och efter hemkomsten denna gång, lyfte jag in batterierna i verkstaden och mätte upp dem ett och ett, skulle gjort detta redan efter första problem helgen, MEN….

Felet jag gjort tidigare var att jag inte mätte upp konditionen på batterierna ett och ett, utan jag mätte hela batteribankens kondition, märkte då att något inte var som det skulle, batterierna var 5 år gamla, men totalt visade sig vara helt riktiga. Felet var det att vid belastning kom det ena batteriet att kortsluta sig totalt, visade sig senare att det var sprucket inuti, det andra batteriet visade fina värden i obelastat skick, men tappade sedan all ork vid belastning.     Vad göra..?? Blev några telefonsamtal till Caravan & Marine i Valbo och till Anders på verkstaden, ut till Valbo och hämta sprillans nya batterier, bra pris som jag alltid får…..TACK Anders.. I med de nya batterierna, och även grövre kablar lite här och där… frid och fröjd. Nu dj……fungerade det som det skulle.

 

MIDSOMMAR i antågande och var ska vi åka ??????

När vi nu bevisligen hade fungerande ström i Greta, väl provat, så nu var det ingen fara att vi skulle råka ut för dylika missöden.

Då både Doris och jag är nyfikna på gamla miljöer och sådant, beslutades att vi skulle tillbringa midsommar helgen i Korså bruk ca 15 kilometer norr om Hofors.

Midsommaraftons förmiddag styrdes kosan mot Korså, på dit vägen passerades bl,a Gavelhyttan, mellan Främlingshem och Gästrike Hammarby, för koll av ev, kommande fricampingställen.

Grusvägen upp till Korså från Hofors var ganska smal och dåligt skött, så det var inte med rally fart vi körde, desto trevligare med ställena vi såg efter vägs. Väl framme vid Korså bruk ställde vi upp oss på en gräsklädd plan, bredvid fem stora vattenhjul, visade sig senare under eftermiddag och kväll vara parkering för midsommarfirandes bilar, vi blev lindrigt sagt in parkerade, men vi skulle ju ingen stans.

Midsommarafton förflöt i vår makliga sköna takt, med att titta en stund på alla som skulle bete sig runt stången, biltur runt bruket och norrut en bit mot masugnen i Åg, mer fysiska strapatser blev det inte, pg värk och sämre rörlighet. Kvällen blev skön och som vanligt trivsam i vår lilla Greta.

Här följer lite historik om Korså bruk.

Korså bruk är beläget vid sjön Hinsen. Idag är Korså bruk ett samhälle med ett 50-tal permanentboende och lika många fritidsboende. Mycket av den gamla bruksmiljön finns kvar liksom skolan, missionshuset, brukshandeln, skolan och de gamla smedslängorna mm,mm. Det finns också ett museum. Sommartid finns servering i Korså herrgård.

Historik

År 1838 fick Stora Kopparbergs Bergslag sin ansökan beviljad att anlägga ett järnbruk vid den lilla Korsån, som bildar avlopp för sjön Hinsen i Sundborns socken. Carl Henric Örtengren, bokhållare på Svartnäs bruk fick, 23 år gammal, i uppgift att flytta till Korså och där bygga ett nytt järnbruk mitt i vildmarken, där inga vägar eller byar fanns. Privilegiet gällde för fyra härdar och tre hammare och en årlig produktion av 475 ton stångjärn. Örtengren var född 1815 i Stora Kopparbergs församling, men växte upp på Svartnäs, där hans far Jacob Henric Örtengren var bruksinspektor. Korså bruk togs i drift 1841 för att bearbeta tackjärnet från Ågs hytta. År 1847 infördes Lancashiresmide i Korsån med gott resultat och stångjärnet höll en hög kvalitet. Det fanns god avsättning för Lancashirejärn och Korså bruk låg strategiskt mellan sjöarna Hinsen och Hyen. Tackjärnet transporterades från Åg till Svartbäcken och sen över Hinsen till Korså där det bearbetades till stångjärn. Sen vidare över Hyen till Korså station och med tåg till Gävle och vidare ut i världen. Brukets storhetstid var under 1880- och 1890-talen, som mest tillverkades 2600 ton stångjärn och mer än 3000 ton smältjärn per år. Befolkningen uppgick under perioden till knappt 400 personer. Bebyggelsen i Korså bruk växte fram och fick en typisk brukskaraktär med verksbyggnader, förvaltarbostad, brukshandel, skola och ladugård. Föreningslivet var aktivt och det fanns bruksorkester, dansbana, handelsförening, mission och nykterhetsförening. På grund av de långa avstånden fick bruket en egen begravningsplats som ligger vackert belägen vid sjön Lilla Logärden och här ligger bl.a andra brukets förvaltare. 1930 upphörde produktionen vid Korså bruk och Stora Kopparberg koncentrerade all sin järnproduktion till Domnarvets järnverk i Borlänge. Därefter blev Korså ett skogsarbetarsamhälle fram till 70-talet då Stora gjorde en stor satsning på turism.

Källa: 2014-08-04. Wikipedia.org

Midsommardagen promenerade vi i sakta mak runt på bruket, för att i lugn och ro titta på och fota sådant vi fan av intresse.

 

 

Byggnaden som innehöll vattenhjulen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kakelugn i Herrgården / sommarserveringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Korså bruk har även värdens / Sveriges minsta fungerande turistbyrå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rester av smedjans ugnar.

 

 

 

 

 

 

 

Efter att traskat runt dessa ruiner och besök i det lilla museet om bruket kände vi oss ganska så nöjda med dagen. Åter till Greta och kvällens övningar.

Efter en helg i detta makliga tempo var vi redo att åka hem.

Väl mött på vägarna. Lasse & Doris.